Första novellen som jag fick publicerad. Var mäkta stolt över mig själv när jag fick beskedet hem att just min novell skulle publiceras i nästa nummer av " Mitt livs novell"

Den handlar om Elins kamp i 8 månader att överleva och bli en person. Fick blödningar i 8:e veckan och trodde att missfall var ett faktum, men väl på akuten, darrande man låg och bara väntade på doktorn och när han väl tittade på ultraljudet och meddelade att fostrets hjärta slog, så grät jag hejdlöst. Tack, gode gud.

Inte nog med det så klarade vi ännu en situation. Moderkakan sprack i 8:e månaden och jag höll på att förblöda hemma. Min styrka var enorm då. Jag höll mig vaken fast jag höll på att svimma hela tiden, ringde svärmor, ringde Simons skola för jag kunde inte hämta honom, ringde min bror, krälade mig till ytterdörren för att öppna för ambulanspersonalen osv, osv. Riktigt akut. Doktorn sa att det bara var 5% chans att vi överlevde. Jag hade förlorat alldeles för mycket blod. Fick ligga flera dagar med blodtrans.

Men idag är hon sex år och pigg. Älskar henne. Min skitunge. Nu lipar jag.

Iallafall är jag stolt över min novell.